Det var slutet.
R.i.p farfar 24/2-11 <3
Igår tog du ditt sista andetag, ditt hjärta orkade inte mer. Hann tyvärr inte träffa dig innan, vi kom försent, drygt 2 timmar.
Hade hoppat av bussen och var påväg hem, hann inte komma hem helt för pappa kom samtidigt så hoppade in i bilen för att slippa gå sista biten. Då fick jag beskedet, att du hade somnat in. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra, blev chockad men samtidigt inte. När vi kom hem så gick pappa och duscha medans jag satt med en varm choklad i köket och stirrade rakt in i väggen. Sen åkte vi iväg för att hämta farmor och mamma, vi skulle åka till sjukhuset för att titta på dig och säga hej då. När farmor satte sig i bilen blev jag tårögd och var nära på bryta ihop vilken sekund som helst men bröt istället ihop så fort vi kom in på sjukhuset. Jag klarade inte av att gå in till rummet där du låg. Pappa kom ut efter någon halvtimme och berättade lite sen gick han in igen. Sen gick jag in med mamma och bryter ihop igen.. Alla står runt, farmor sitter ner på en stol bredvid dig, att se henne så ledsen var så enormt jobbigt att se. Men det var så fridfullt. Det som var en lättnad var att du inte hade ont längre, du slapp smärtan nu. Var där inne en stund sen klarade jag inte av mer och gick ut själv, blev helt svimfärdig. Vi åkte hem efter ett tag, farmor sov här inatt och jag kunde inte alls sova inatt, åkte till jobbet imorse men det gick inte så bra.... Vi sket i att jobba idag istället blev det fika sen skjutsade cheferna hem mig och nu tänker jag inte göra ett skit mer än att kolla på film och vila resten av dagen.
Saknaden efter dig är enorm... :'( Du har varit en underbar farfar! <3
Xoxo Josefina
Igår tog du ditt sista andetag, ditt hjärta orkade inte mer. Hann tyvärr inte träffa dig innan, vi kom försent, drygt 2 timmar.
Hade hoppat av bussen och var påväg hem, hann inte komma hem helt för pappa kom samtidigt så hoppade in i bilen för att slippa gå sista biten. Då fick jag beskedet, att du hade somnat in. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra, blev chockad men samtidigt inte. När vi kom hem så gick pappa och duscha medans jag satt med en varm choklad i köket och stirrade rakt in i väggen. Sen åkte vi iväg för att hämta farmor och mamma, vi skulle åka till sjukhuset för att titta på dig och säga hej då. När farmor satte sig i bilen blev jag tårögd och var nära på bryta ihop vilken sekund som helst men bröt istället ihop så fort vi kom in på sjukhuset. Jag klarade inte av att gå in till rummet där du låg. Pappa kom ut efter någon halvtimme och berättade lite sen gick han in igen. Sen gick jag in med mamma och bryter ihop igen.. Alla står runt, farmor sitter ner på en stol bredvid dig, att se henne så ledsen var så enormt jobbigt att se. Men det var så fridfullt. Det som var en lättnad var att du inte hade ont längre, du slapp smärtan nu. Var där inne en stund sen klarade jag inte av mer och gick ut själv, blev helt svimfärdig. Vi åkte hem efter ett tag, farmor sov här inatt och jag kunde inte alls sova inatt, åkte till jobbet imorse men det gick inte så bra.... Vi sket i att jobba idag istället blev det fika sen skjutsade cheferna hem mig och nu tänker jag inte göra ett skit mer än att kolla på film och vila resten av dagen.
Saknaden efter dig är enorm... :'( Du har varit en underbar farfar! <3
Xoxo Josefina
Kommentarer
Postat av: TinA
Kram Josefina! :(
Postat av: Elina
Kramar om <3
Trackback
